loveberry

Jag tänkte nu skriva lite om kärlek. Känns att det kan behövas så här dagen innan självaste julafton. Kanske för att jag tänker lite för mycket. Och att jag sitter på mitt rum med lugna romantiska låter som ger mig gåshud och får upp minnen i huvudet. Börjar någon prata med mig nickar jag dom första femton gångerna sen kan jag inte ens röra på huvudet, just för att tankarna tar över. Tankar har som sagt var mycket med kärlek att göra tycker jag. Eller rättaresagt kärlek är ett samlings namn för så många olika saker. Tillexempel tankar. Det är lustigt vad det kan göra med kroppen, ena stunden mår man prima och tankarna susar på som tusan. En minut senare så bryter man ihop för allting är omöjligt. Det är så det funkar i början. För att inte göra detta allt för jobbigt så ska jag skriva i ordning så nii förstår och kan överleva min lilla manual genom kärlekslivet. Från början till slut: Från början glider man med ganska simpelt utan att märka något. Man går runt som en dummer utan att förstå att något växer inom en (inte någon levande varelse som barn, utan nu syftar jag på känslor). Man gör bort sig utan att märka det, iallafall de första tio gångerna. Sen så börjar man spana in lite mera och man lägger märke till små saker som är lite charmiga sisådär. Sen så börjar man känna små illningar i kroppen som stötar, man vet inte vad det är. Men någonting sätter sprätt i kroppens inre. Man börjar kolla in facebooks profilen med en annan syn en den man hade när man skulle kolla upp vilka läxor man hade. Det är nu då man kollar gemensamma vänner och granskar bilderna djupt. Man lägger märke till varenda lilla finne och tycker att dom är söta. Sen börjar det hela, smsen rullar in på rullbandet och det blir finare och finare. Man börjar känna lite förälskelse och man ler lite försiktigt när man möts med blicken.. Nästa steg är värst. Det är då man inser att det är möjligt samtidigt som omöjligt. Innan man somnar tänker man sig bort till en allmän plats där man hoppar upp i hans/hennes famn för att kyssas till världen går under. Man börjar inse att avståndet inte räcker till, man börjar undra om den andra känner likadant. Tycker han om mig lika mycket? Tänk så hatar han mig? Är jag ens kär? Man börjar bli romantisk, man kan sitta uppe hela natten för att skriva texter och dikter om kärleken till personen. Man låser in sig i ett rum och äter glass och gråter hejdlöst mycket till kärleksfilmer. Sen några dagar senare träffas man. Man får känna lukten av hans/hennes andedräkt nudda sin hud. De mjuka läpparna nuddar ens och man lyfter från marken. Kramarna som gör en knäsvag. Leendet som får en att stråla som den starkaste solen. De ögonen tindrar som klaraste stjärnan och man faller pladask. Nu är du fast. Då kan jag tyvärr meddela att den personen har gjort något med dig som får dig att vilja spendera tid och älska i alla år. Bara för att lägga till. Detta är ju skrivit av mig, lilla sanna. En person, ni som känner mig väl vet att det jag nyss skrivit kommer regelbundet upp i min vardag. Jag är en kräsen person, det krävs något extra för att få mig att fastna. Något speciellt som får mig att stanna i det läget. Därför funkar inte denna lilla kärleks manual för er som mest önskar er en kille för cool hetens skull, utan nu menar jag er som är förstondiga nog att ha reflekterat kring äkta kärlek. Jag var tvungen att skriva av mig lite bara. Jag har ändrat i texten så jag inte avslöjar allting om mig, det hade jag nog lätt kunnna göra annars nämnligen. Hoppas ni orkade läsa allting. God Jul finisar.